Kronisk hunger

Alltså Två dagars helsemestrande med mami och papi är för mycket. Att stanna på vägkrog och dricka BRÄNT surt kaffe är så far away från LIVET man kan komma. Vi stannar i ett stenbrott för att plocka sten, vi stannar på en bensinmack för att dricka kaffe med polack, och vi stannar i väse för att äta patentmacka.

Tristessen går hand i hand med hungern och det enda man kan göra för att döva JAG-VILL-HEM-känslan är att äta. Ett konstant ätande som utvecklas till kronisk hunger. Att man inte behöver betala är ju också en fördel. När vi nådde gränna för att köpa polkagrisar gick det så långt att jag fick gratis glass för att expediten såg hur mycket jag led.

Detta var mitt bittra jags recension av resan. Vi besökte även cissis hemtrakter och Yeah det var vackert! Sverige är ju egentligen the shit.

Nu har jag försökt sola för att jag vill bli "brun som bajs", men det blev för kallt och jag gick in. Jag funderar på att gå med i gruppen "En grupp för alla som har härj med SörbyLökera" på facebook. MEN Haha Nej. I sörby får man stryk, och det är bara skit. Filmen "De ofrivilliga", påminner lite grann om vilket beteende man höll på med som ung. ELLER Nej det påminner inte, det är exakt.  SE DEN ALLA.

Welshen var kall om sin mule idag. Gullig

Hagforsparken har 1240 bilder ser jag. Hej på en stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0