Jag ska vara tyst när jag ÄR Paris.

Eftersom 50-75% av familjen nu kommenterat min tilltagande rondör, har jag bestämt mig för att göra något åt det.
Jag bestämmer mig för det varje dag, och jag misslyckas med det varje dag.
Jag ger ett löfte här så kommer jag ju att hålla det. Rickards förslag var att jag ska ge honom en dipositionsavgift på femtusen- när några kilon är borta så återfår jag pengarna. Men jag tror inte riktigt på straffmetoden. OCH hans förslag säger ju en hel del om hur mycket han tror att jag kommer lyckas.

Vi försökte tänka på det ur en mera positiv synvinkel. Han jämförde det med hans vilja att bli bodybuilder. Jag ska tänka hur jag vill se ut.



Kanske det?? KANSKE

Just nu har jag kollat på och gråtit till en dokumentär om cancer. JAG är medveten om min fjantighet, och exakt hur meningslöst allt detta är.

HAHA. NEJ men ärligt. Att rycka upp sig och cykla till stallet i stället för att åka bil femtusen gånger tjänar ju alla på. Jag kan ju bli sjuk om jag fortsätter ödelägga mina muskler så här.

NU ÄR DET SLUT SANDRA. NU är det dags. GE MIG DICIPLIN GUD.

JAG har byggt en hage idag. Dvs. spettat, slagit med "KLUBBA!!!" och dragit tråd. Jag valde den lerigaste delen i hagen och nu behövs det bara en glöpen häst som kan äta upp allt kantgräs. OJ vad jag kände mig MANLIG och duktig när jag hade gjort det.
Det är nog så det känns att vara man.
TYP:
"jag har bytt fläktrem", Yeah, manboost.
"Jag har skruvat upp hyllan" Yeah manboost
"jag har plockat ur diskmaskinen" Yeah manboost 

Jag minns när jag ville bli en man. Men det vill jag inte längre, det är ett steg i rätt riktning.
 
I MORGON ska jag ta tre vattenhinkar i BÄNKpress. MANBOOST.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0