kottebrun

"Men sandra va dum du e, nu får du gå upp på ditt jum om du ska sitta här och lajva dig." Jag har en far som alltid säger att det var bättre förr. OCH DET är FAN ÄRFTLIGT. Jag hittade ett album och blev helt KÄR. Alltså förra våren efter praktiken var ju typ det bästa livet. Sol varje dag, lektioner bestående av teckning, vin, grill och welsh. Jag älskade nog Grythyttan mest av alla. Den värsta separtionsångesten har jag dock kommit över.. Eller nästan
























Det är THE Gunnar Forsell, uppfinnare av fond, som skär upp den sk. kapunen.  

Jag hatar att berätta om drömmar och jag vet att det är typ det tråkigaste men jag måste.
I natt hade jag lånat en stor sällskapsfågel av några i stallet. Det var en tam trana och jag hade den ute i solen så den blev lite hängig. Jag och mamma överlade om vi skulle ta den till veterinären eller inte men kom överens om att hälla kallt vatten på den. För att den sen skulle torka lade jag in den i ugnen... MEN jag glömde bort den och hittade den efter en tio minuter... tillagad levande. Ugnen hade varit på 175 grader och innertemperaturen på SÄLLSKAPSFÅGELN var då 165 grader. Garanterat död. JAG BÖRJADE ÄTA AV DEN. OCH vilket äckel jag kände. ATT äta sällskapsdjur liksom.

När ska dessa drömmar med detaljerade stektemperaturer sluta?

Annars har dagen varit fin med hästarna, vattenhinkarna och skogen. Livet är ganska mys. Men...