kottebrun

Detta matlagande, som förut var mitt kall, min passion och enda väg till lycka, har förvandlats och blivit en jävla BÖRDA.

"SANDRA, HJÄLP MIG MED MATEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! " OCh jag bara nej NEJ NEJ jag vill inte. DET finns anledningar:

Åh, .. Är det vitlök i maten?
Åh,... Är det Paprika i maten?
Åh,.. är det gurka i maten?
Åh,... jag tycker inte om ägg..
Åh,... jag tycker inte om ost..
Sandra du gör alltid fisken rå, jag vill ha den torr så det knakar i munnen.
Då kan man ju säga att detta är en sk. vegetarianfamilj också. Mm köp en jävla älgstek och jag lagar till den i ett nafs. Man säger ju att begränsingar föder kreativitet men inte i detta fall. Otacksamhet föder bara hat ångest och olust.

Jag vill älska att laga mat igen. GE MIG min besatthet tillbaka GUD.

Jag vill bo i ett eget kök och laga min egen mat till bara mig själv.
Nu har jag liksom sökt till Uppsala i höst och jag VET typ att jag inte kommer att komma in. VARFÖR ska min slapphet i historia A påverka mitt liv typ 8 år senare? Men jag ska nästla mig in, på laglig eller olaglig väg. DET ska gå. Förfalska intagningsbeskedet, stresläsa upp kurserna historia religion och svenska på komvux, eller bara att klä ut mig till duktig 20,0 student.
Precis som jag blev besatt av att ha cats mc boots i vintras är jag nu besatt av att mitt liv ska bestå av beteendeveteskaplig utbilning. BESATT. HJÄLP MIG.

Annars så väntar nog big drama om några timmar. Familjen här ska först genomföra den sista måltiden. USCH vilket "MAS" det kan vara på föräldrar.